Polarn hade små prutt-katastrofer under dagen, alltså att ansiktet förvrids i en blandning av förvåning och smärta, hon börjar skrika förtvivlat tills man hör, och känner, rejäla pruttar som brakar till i blöjan.
Men de gick över.
Den som startade vid 16:30 ville inte riktigt det utan höll oss sällskap i hela fyra timmar.
Inte vet jag vad det är för dyslektiska tarmar mina barn har begåvats med men det där man kan läsa om att kolik köret ska upphöra när barnen är tre månader för då mognar tarmarna, den informationen har inte de tagit till sig. Jag sa till Polarn flera gånger under våra promenader över parketten att hon faktiskt inte får ha magknip längre, hon är för gammal. Hon fortsatte skrika ändå.
Nåväl, Pyrets tarmar fattade ju inte heller galoppen förrän långt efter att de egentligen skulle kapitulerat och den bristen i begåvning verkar inte ha spritt sig till övriga fysiken. Hon kan till exempel redan ta på sig strumpor och gummistövlar själv, hon förstår till och med om hon har stövlarna på fel fot och byter.
Därför oroar jag mig inte så mycket för Polarn heller.
Min migrän, mina trumhinnor, sprickorna i hälarna och min arma rygg oroar jag mig däremot en del över.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer