Fortsätt till huvudinnehåll

En för alla.

Pyret promenerade hem från affären och fick för sig att öva på det där att hoppa. Hon har inte lyckats knäcka den nöten än. Hon tar några steg, stannar upp, böjer på knäna, skjuter ut rumpan, rycker till och säger hopp eller skutt men fötterna lämnar aldrig marken.
Vi försökte samla föräldrapoäng genom att pedagogiskt hoppa framför henne, ja det var relativt folktomt, mycket föräldrapoäng behöver vi inte att vi gör det i lunchrusningen.
I motsatt riktning kom en för oss okänd kvinna som gav sig in i undervisningen och hoppade några gånger. Pyret blev sjukt imponerad och vägrade gå vidare långt efter att kvinnan var utom synhåll.
Bakom oss kom sen en annan för oss okänd kvinna som också deltog i lektionen.
Hon engagerar, den där lilla människan, så nu när så många försöker lära henne den ädla konsten att hoppa får vi väl anta att hon kommer bli OS-medaljör i längd- eller höjdhopp. Om hon bara kommer på hur man gör.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.