Fortsätt till huvudinnehåll

Hålla låda.

Pyret är liksom aldrig tyst.
Om hon inte ser saker som hon vet vad de heter och därför måste utannonsera för omvärlden vad de är, ifall någon är osäker på om det verkligen är en buss/bil/cykel/traktor/grävskopa/lastbil/tåg/hus/hund/bebis/pippi/fjäril/blablabla, så säger hon där? Hon vill veta vad den okända faktorn i hennes synfält är så att hon kan utöka sin repertoar.
Annars kan hon ju lite slumpmässigt rabbla alla människor i hennes tillvaro, upprepa vad hon såg för en kvart sen, räkna ända upp till 10, sjunga eller babbla långa haranger som säkert betyder massor.
Det roliga, medan våra öron blöder, är att det inte bara är ord längre. Hon bygger små meningar.
Tåg. Ett tåg till. Där ett tåg till.
Polarn. Skriker. Polarn skriker. Polarn skriker aaaaaa.
Det ständigt utökade ordförrådet och meningsbyggandet hänger tydligen också ihop med utökad fantasi. Hon leker med sitt kök och sina dockor medan hon håller låda och man får veta vad hon pysslar med: Docka äta. Vassegod. Akta varm blåsa ffffffffppphhh. Docka äta Mmm Mmm gott. Åh nej! Docka bajsa!
Jag måste säga att det både roar mig och gör mig stolt. Men det är inte alltid det blir riktigt rätt.

Hon såg en orm, Drake! ropade hon.
En surikat var pippi
Rullator var en traktor.
Humla också pippi (hon gissar förvånansvärt ofta på pippi).
När hon var på balkongen och det började regna pekade hon mot himlen och sa kissar.
När herr B.o.B. släppte en prutt såg hon sig omkring och sa Polarn?

Även om babbladet roar mig så är det rätt skönt när hon väl somnat och tystnaden lägger sig. Om inte hennes syster är vaken. Hon gagaga-gogogo-dadada:ar oroväckande mycket.

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer