Polarn har börjat få in snitsen på att vända sig från rygg till sida. Upp med benen i luften, flina stort och knyck till så - vips - ligger man på sidan istället för att leka sköldpadda på rygg. Hon har övat hårt, det har handlat om mycket hasa, glida och snurra som en breakdansare så kanske hon av ren tur hamnade i sidoläge men nu lyckas hon liksom mer medvetet.
Därför vill hon ta sina tupplurar på sidan, det är okej för mig, helt enkelt för att hon tar en tupplur.
När hon vaknar ska vi öva på att ligga på mage. Det gillar hon inte. Så jag låter henne sova ordentligt för att hon ska vara på så gott humör som möjligt.
Min lilla sidoläge-munk.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer