Polarn har börjat få in snitsen på att vända sig från rygg till sida. Upp med benen i luften, flina stort och knyck till så - vips - ligger man på sidan istället för att leka sköldpadda på rygg. Hon har övat hårt, det har handlat om mycket hasa, glida och snurra som en breakdansare så kanske hon av ren tur hamnade i sidoläge men nu lyckas hon liksom mer medvetet.
Därför vill hon ta sina tupplurar på sidan, det är okej för mig, helt enkelt för att hon tar en tupplur.
När hon vaknar ska vi öva på att ligga på mage. Det gillar hon inte. Så jag låter henne sova ordentligt för att hon ska vara på så gott humör som möjligt.
Min lilla sidoläge-munk.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer