Fortsätt till huvudinnehåll

Uppe med tuppen.

5.30 visade klockan när Polarn kom till mig imorse. Efter ett toalettbesök försökte jag tappert få henne att somna om i min famn, det misslyckades kapitalt. Det var inte ens värt att fortsätta tänka i de banorna framåt 5.50 eftersom Pyret då hade smugit sig in och lagt sig på andra armen.
Värt att notera att de alltså hade sovit i sina sängar hela natten, vilket faktiskt händer emellanåt. Fantastiskt.
Men de var därmed sugna på frukost innan de ens brukar gå upp på en förskoledag. Så sugna att de gick ut i köket och dukade fram den. Superfint, men att behöva vakna 5.30 en ledig dag kändes ändå brutalt.

Vi spenderade halva dagen med att hänga i en lekpark. Det gick att kombinera med tågresa, promenad genom skog, och fika med farmor och farfar, så arvsmassorna var fullt sysselsatta. Vi hann också städa, (försöka) plugga, äta glass på balkongen och rita femtioelva saker. Man hinner mycket när man vaknar mitt i natten.

Till middag gjorde jag pannbiffar på Anammas formbara vegetariska färs, med en lök- och champinjonsås och potatis till. Något chockartat så åt arvsmassorna imponerande mycket. Jag tror banne mig att de föredrar sojafärs framför köttfärs, för de äter lika imponerande när jag har sojafärs till tacos. Då kan de välja mellan soja- och köttfärs och äter dels hellre "min" men också mer av den än köttfärsen.
Nu tyckte jag också att middagen blev grymt god, förresten.

Imorgon väntar ännu en ledig dag. Det ser jag fram emot.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.