Fortsätt till huvudinnehåll

Clowna runt.

Sjöhistoriska museet hade ett evenemang som hette "Alla kan rädda liv" idag. Själva beskrivningen av eventet lät lite mäktigare än det verkligen var. Det skulle vara Sjöräddningssällskapet, Sjöpolis, Clownmedicin, Kustbevakning, Kompisbyrån, Sjövärnskåren och Clowner utan gränser. Man skulle kunna titta på båtar, göra knopar, pärla till förmån för Clownmedicin och se en föreställning av Clowner utan gränser.
Vi gick ombord på båtarna, pärlade och gjorde knopar och arvsmassorna verkade trivas även om vi något äldre kanske tyckte det var lite segt.
Fast sen.
Sen var det en ganska lång föreställning med Clowner utan gränser.
Pyret skrattade så hon kiknade och Polarn klappade händerna varma. Nog för att det är akrobatik jag aldrig varit, eller någonsin kommer vara, i närheten av att prestera, men det är ändå så enkelt. Och denna enkla humor roar i alla fall våra arvsmassor på ett alldeles makalöst sätt. Eftersom det är alltid helt underbart att se sina dna-kopior så helt uppslukade i glädje, så var plötsligt dagen helt kanon.  



Till min stora glädje hade glassen Nogger dykt upp som godis lagom till lördagsgodiset. Den smakade precis som det gottaste i glassen, så nu kan jag skippa att äta trist vaniljglass för att komma åt själva huvudnumret. Fantastiskt.   

Vips så var en somrig lördag avverkad. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.