Fortsätt till huvudinnehåll

Nog nu.

Vi försökte som bäst arrangera någon slags aktivitet för arvsmassor och herr B.o.B. när telefonen ringde. Arvsmassornas bästis mamma berättade att de ska flytta. I slutet av juni. Till Sydafrika.
De hade fått veta det för bara en vecka sedan och det hade nu gått upp för bästisen, på det där fördröjda sättet barn brukar fungera. Hon hade fullkomligt brutit ihop och allt var relaterat till att lämna Pyret och Polarn.
Även om vi blev lovade att deras hem var vårt närhelst vi ville göra en långresa, så är det snart dags att säga farväl.

Pyret och Polarn har inte reagerat så värst, jag tänker att det kan, som hos bästisen, dröja innan de förstår. Men jag förstår. De ska uppleva sin första förlust av en bästis, en de valt före andra i flera år. Jag bävar.

Efter den bomben satte jag mig ner och skrev tenta hela dagen, med en känsla av att jag inte vill ha fler nyheter nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.