Fortsätt till huvudinnehåll

Åldras med behag.

Några saker om den här:
En gång i tiden, eller alltid i tiden fram till för något år sedan, så var det här näst intill hugget i sten. Pålitligt som attan. I stort sett på klockslaget.
Nu är detta att se som en slags rekommendation. 
Detta kan betyda imorgon. Detta kan betyda om två veckor. Ingen vet, man lever med det som den enda spänningen i tillvaron. 

En annan sak är att det innebär att den episka mensvärk som uppenbarat sig kan pågå i en dag eller två veckor till. Det enda jag vet är att jag får dras med den tills det är dags.  

Sen är tidsaspekten och den utökade värken inte den enda nyheten i sammanhanget. Plötsligt kan väntetiden inför detta innebära att jag ska gå omkring och må illa. Jag har inte haft illamående som symptom förrän denna åldersbetingade fas inträdde. Numer är det ett vanligt förekommande inslag. 

Jag som redan är trött uppskattar inte detta. Ska det vara så här i flera år nu? För det orkar jag inte. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.