Ses på andra sidan.

Då så.
Nu går jag en sista gång in i tentabubblan.

Jag var på sista seminariet i den ena kursen idag, och gjorde den sista uppgiften i den kursen. Nu ska jag "bara" gå igenom litteraturen inför tentan som finns öppen att skriva på måndag och tisdag.

På torsdag är det sista seminariet i den andra kursen. Sen ska det in en hemtenta på 4000 ord till på torsdag nästa vecka.

För någon som verkligen inte kan plugga på kvällar, på grund av syrebrist i hjärnan, på grund av sömnlöshet, på grund arvsmassor, så är det inte oceaner av tid kvar. Det lutar åt att jag behöver sitta i helgen och göra klart det sista.

Men det är ju det sista.
Det allra sista.
Efter det, inget mer av: det finns alltid lite mer att läsa, skriva, fundera på, bearbeta, diskutera, kolla upp. Efter det kan jag gå hem och inte kunna göra mer av mitt jobb för dagen. Visst kan man fortsätta fundera, bearbeta, kolla upp, men med skillnaden att det inte ligger en uppgift i bokhyllan som skulle kunna arbetas lite till på. Den uppgiften är på kontoret.
Och inga deadlines. Om en uppgift inte blir klar så finns möjlighet att skjuta upp den en vecka. Utan att få sparken (IG) eller behöva göra dubbelt arbete (extrauppgift), eller göra om den om ett halvår (gå om kursen). Om jag eller arvsmassorna blir sjuka behöver jag inte heller oroa mig för sådana saker, det ställer till det för väntelistan och patienter, men det är möjligt att ta igen.

Så jag kliver in i mörkret nu, ett sista ryck, jag avsäger mig fritid och lugn de närmaste nio dagarna. Sen kan jag ha ett vanligt liv. Hur man nu har det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen