Fortsätt till huvudinnehåll

Bara man rör på sig.

Min ofrivilliga paus från träningen har gjort mig vek och lämnat mig totalt utan uthållighet. Jag tänker att tiden kommer vara en bristvara ett tag till, så jag får använda arvsmassorna som träningsverktyg.  

Vi packade in deras cyklar i bilen idag och for till skogs. Min partner för dagen blev Pyret, hon cyklade, jag sprang. Nu cyklar hon ju hyfsat självständigt så jag fick kuta på med ganska få pauser, kombinerat med att putta henne i uppförsbackar. En utmärkt intervallträning med andra ord. Sammanlagt fick vi ihop 3 km.

Lunchen åt vi i gräset, så klart, följt av en stunds kast med frisbee. När kom hem fortsatte vi med promenad till lekpark och pizzeria. Jag misstänker att jag kommer vara rätt mör imorgon. 

Sen var andra mindre möra. Trots att Polarn under dagen övade på att cykla utan stödhjul, lekte hund och därför jagade frisbee och fjärilar, lekte i lekparken och tog en promenad till och från pizzerian för middag, så var hon som vanligt nu för tiden, halvt omöjlig att få att somna. Då hade hon ändå varit vaken sedan klockan 6.00 och min stegräknare var uppe i 14 000 steg. Det är en himla tur att vi inte bor i Norrland under sommarhalvåret, för det här ljuset gör henne vidrigt pigg. 
 
Pyret kunde uppvisa det bästa exemplet på att det idag var väldigt mycket sommar, hon hade nämligen härligt skitiga ben till kvällskvisten. 

Precis så ska barnben se ut efter en härlig sommardag.  

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.