Fortsätt till huvudinnehåll

Paus och energi.

Idag var en sådan dag när det var nödvändigt att ta lite paus.
Frustration och herr Ågren motades bort för en liten stund med ett besök på den lokala secondhandbutiken. 
För flera veckor sedan såg jag en lampa i deras fönster som jag blev alldeles kär i, eftersom min lilla mormor hade en likadan. Den fanns kvar! 

För hiskeliga 40 riksdaler fick arvsmassorna lite finare i sitt fönster.
Steg för steg förvandlar jag vårt hem till mormors hem. Min inre pensionär vägrar vara undangömd längre, tror jag. 

För att mota bort den stora tröttheten har jag tagit nya tag i att engagera mig i middagarna. 
Idag blev det en varm sallad med mathavre, blandade bönor, broccoli, blomkål, halloumi, romansallad och grekisk yoghurt. Kombinerat med den extra dos av C-vitamin som vädret ger borde väl en känna sig någon grad piggare snart.

För piggare måste jag bli, och det snabbt. Mammakompisen och jag gav oss, helt nyktra, på det här.



Det kommer ju inte bli någon slags mirakeluppvisning, utan är väl mer tänkt som en motivation för att komma igång.
Sen om man känner sig motiverad eller bara skräckslagen låter vi vara osagt.

Imorgon är en annan dag. Kanske kommer lugnet, motivationen och orken då.

Skoja bara.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.