Ner på möte, få lite patientärenden.
Upp på kontoret för att i pausen mellan möten kolla upp dessa ärenden.
Få tråkigt och tungt besked om en kollega.
Inte hinna bli ledsen för att nästa möte börjar.
Inte kunna fokusera särskilt på mötet men få lite bra besked om arbetsupplägget.
Få trist besked om en vän på lunchen.
Fokuserade riktigt dåligt på auskulteringen på eftermiddagen.
Rusa till förskolan och hämta arvsmassor.
Rusa hem och kasta i oss mat.
Iväg till Polarns blivande skola för information om den ombyggnation och därför flytt av verksamheten som ska ske.
Bli trött bortom vett och sans på alla hysteriska föräldrar.
Hem och natta arvsmassor.
Låta mig själv känna mig lite låg för ett tag.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer