Fortsätt till huvudinnehåll

Inte någon överraskning.

Ni vet den där känslan innan en förkylning bryter ut. Den där man har liksom lite svidande känsla längst bak i svalget och man drar in luft genom näsan hela tiden, som om man var snorig, fast man är inte det.

?

Jag skojar icke.
Jag kommer heller inte bli förvånad.
Kanske kommer jag dra ett primalskrik och bli några grader frustrerad däremot. Minst sagt.
Men inte alls förvånad.

Dock verkar jag under dagen ha lyckats avvärja ett nytt ryggskott. Peppar peppar, inte ropa hej, tvi tvi, och allt det där.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.