Fortsätt till huvudinnehåll

SOL!

Det kändes helt omöjligt att inte spendera den här dagen ute. När solen äntligen tittar fram så känner jag mig helt svältfödd och vill inte missa en minut av sommarfeeling.

Vi började sommarkänslan med att plantera varsin kruka med tomat- och paprikafrön. Vi är kanske lite sent ute, men något ska vi säkert hinna få till innan sommaren är över.

Herr B.o.B. skulle spendera dagen med att coacha sina pyjamaslärjungar i pyjamastävling så vi var lämnade åt vårt öde här hemma. Men med en banankaka i ugnen ordnade vi en fikadejt i parken med arvsmassornas förkolekompis och hennes pappa. Man kunde ta av sig jackan där man satt med en kopp kaffe och babblade, medan arvsmassorna röjde runt. Underbart!

Självklart blev separationsångesten allt för stor hos de korta personerna i dagens sällskap, så vi fick avsluta lekträffen i etapper. Efter lek i parken hälsade de på djuren, sen följde kompisen med hem till oss för att leka, sen fick vi säga att det var dags att avsluta ett antal gånger, sen få ut dem från min garderob där de gömde sig (skönt att jag har ordning till och med där inne, när bekanta nu plötsligt ska plocka ut sitt barn ur den), sen lova en ny träff snart, för att till sist lyckas säga hej då.

När vårt sällskap för dagen gått, gick vi också, fast för att handla det obligatoriska lördagsgodiset och vad som behövdes för att göra pizza. Arvsmassorna kunde hjälpa till att göra middagen och vips fick vi lite tid till att gå. Sen kunde vi avsluta med filmkväll.

Imorgon är jag sugen på att vara ute hela dagen, frågan är bara vad vi ska hitta på som håller arvsmassornas, och vårt, intresse uppe, samtidigt som det inte är löjligt dyrt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.