Fortsätt till huvudinnehåll

En mors dag.

Frukost på sängen.
Uppdukad frukostbuffé.
Brunch.
Uppdukad fika.
Blombuketter.
Små presenter.
Barns teckningar.
Så är Mors dag på sociala medier.

Koka kaffe och duka fram frukost. Snabbt göra iordning arvsmassor och en själv och ringa mamma för barnvakt.
Iväg till akuten med Polarn och den fot hon snubblade med dagen innan, eftersom den verkade ha börjat göra mer ont under natten.
Mirakulöst snabbt besök där läkaren konstaterade en stukning men tack och lov ingen spricka.
Hemåt och besked om att herr B.o.B. envist fortsatt tolka mitt
"Jag måste skriva tenta hela helgen" som ett "Jag kan som vanligt ägna Mors dag på pyjamasklubben och dess avslutning". Sammanbitet väsande om Universitetsexamens betydelse eller icke-betydelse för vissa familjemedlemmar och besvikelse över bristen av hänsyn för min sista tid som student.
Jag fick till slut 6 timmar av skrivtid innan herr B.o.B. och barnen kom hem. 
Takeaway middag, men upplagd på tallrikar så jag fick ställa mig med disk medan herr B.o.B. somnade i soffan.
Natta barn som inte ville somna innan jag själv la mig i sängen och fortsatte skriva ett par timmar till.

Med andra ord, en dag där moderns alla ouppmärksammade insatser hyllas och hon avlastas.

Nästa år, när tentor är ett minne blott, ska jag ta med mig arvsmassor och min egen mor på ett ordentligt firande. Ett sådant man kanske önskat sig sedan man fick bli mor.

Idag klockan 9.00 öppnas den tenta vi har 48 timmar på oss att skriva. Den andra tentan. Jag är förberedd.

Det kan hända att jag började gråta lite när de utanför fönstret klockan 8.00 började såga upp stenbeläggningen utanför. Jag kommer få ett nervsammanbrott om jag ska sitta hela dagen och skriva till ljudet av sågklinga mot sten. 

Tajming är allt här i livet. 
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer