Så var pluggandet tillbaka i gamla gängor och vi drog av en tenta på morgonen.
Även om man är förberedd, även om det känns okej, även om man känner sig ganska lugn inför hela grejen så är det märkligt utmattande att sitta där och plita ner sin kunskap. Det tas det ju ingen som helst hänsyn till när man kommer hem till två vabbande barn.
Pyret har ju inte haft några alls problem med magen, så det var ju tydligen en enstaka grej av oklar anledning. Fast å andra sidan så är frågan om hon mått lite kajko ändå, för även om magen mår bra, hon har god aptit och är minst sagt aktiv så är hon lite... ...äum... ..."humörig". Fast det är ju Polarn också förresten, och de har de ju varit båda två ett tag nu, så det har nog inte med sjukdom att göra.
Om inte den ena får ett fullkomligt sammanbrott av en petitess, så ställer den andra upp. Eller så testas gränsen för hur pass väluppfostrad man behöver vara i form av att sura, tjura, hota (Pyret), eller skrika, slå, kasta (Polarn) vid första bästa tillfälle.
Svettigt läge alltså.
Men så vägs det upp med positiva överraskningar som att Pyret åt en hel portion med broccolisoppa till middag, med god aptit. Och hon visste att det var broccoli! Otroligt intressant.
Kanske är hon sjuk ändå...
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer