Det var ingen alls som tog hänsyn till att det var söndag idag, vilodagen pyttsan liksom.
Barnen rivstartade klockan 6 och skrattade bara åt mina förslag om att ligga kvar i sängen och mysa. Å andra sidan så åt de frukosten utan bråk, klädde på sig själva och satt still och tittade på barnprogram medan jag gjorde mig i ordning. Så med en packad ryggsäck kunde jag tråckla in barnen i bilen och köra iväg till en förmiddag i skogen redan vid 8.30.
Det var otroligt härligt att knata runt så där tidigt på morgonen, och när alla andra vaknade till och började dyka upp, då åkte vi hem och åt lunch. Inte för att jag är folkskygg utan mer för att jag är rätt osocial.
På eftermiddagen fick vi besök av mammakompisen med avkomma. Ungarna röjde runt tills de var svettiga och andfådda. Följaktligen åt mina avkommor en rejäl portion av middagen efter att sällskapet hade gått, och somnade en hel halvtimme tidigare än vanligt. Världens bästa taktik.
Jag funderar ibland på vad som hade hänt om jag inte träffat mammakompisen på den där vedervärdiga föräldragruppen på bvc. Inte nog med att hennes arvsmassa är bra på att underhålla min(a) arvsmassa(or), hon själv är bra på att underhålla mig. Jag hade nog gått under medan jag var föräldraledig om inte hon hade nött skor på evinnerliga barnvagnspromenader tillsammans med mig. Det var ju verkligen krisigt ett tag där. Jag är evigt tacksam för att vi båda bestämde oss för att gå på den där gruppen, trots att vi båda var tveksamma. Min önskan är att jag underhåller henne en bråkdel så mycket som hon underhåller mig när vi är gräsänkor, eller bara sällskapssjuka.
Att jag dessutom får en stund över till att vila på vilodagen, tack vare att lekstunden sög ut den sista orken barnen hade kvar efter att ha knatat över rötter och mossklädda stenar, det gör mig lätt euforisk.
Kommentarer