Polarn har ju, minst sagt, haft en period av mammighet. Det har gastats, gormats och gråtits vid varje tillfälle när det anas att mamma inte ska vaddetnuär. Morgnarna har varit särskilt intressanta eftersom herr B.o.B. ska ta med arvsmassorna till förskolan medan jag åker till plugget lite senare eller pluggar hemma. Antalet gånger jag har fått utföra bära/pussa/krama-rutinen innan hon ändå fullkomligt stortjutande lämnar hemmet, är oändliga.
Pyret har inte gått opåverkad ur detta lilla drama. Efter ett tag började hon säga att hon blev ledsen när Polarn blev så där ledsen, varje gång Polarn blev så där ledsen. Jag borde anat att något var på gång...
Denna regniga morgon satt Polarn vid frukosten och frågade:
"Vem lämna idag?"
När jag svarade att pappa skulle lämna sa hon bara:
"Ja ha två pussar å två kramar, sen en puss kram till!"
Sagt och gjort, när det var dags att gå fick hon två pussar, två kramar och sen en puss och kram till så var hon redo att gå. Inte en tår ens i ögonvrån.
Däremot var Pyret i upplösningstillstånd. Hon blev ledsen över något oklart vid påklädning, sen var hon som... Polarn.
När jag senare hämtade på förskolan så fick jag veta att hon hade varit ledsen flera gånger under dagen och velat ha mamma.
Nattningen blev också en ledsam historia där Polarn däremot var glad och lät herr B.o.B. natta henne.
Löser de av varandra med flit tro?
Eller skämt åsido, det är ju fint att Polarn snabbt verkar känna av att hon får backa i sin mammighet, nu när Pyret verkar behöva få sin beskärda del. Riktigt fint. Och det är väl tur att de turas om, för om båda hade varit så där mammighet samtidigt så hade jag nog gått under.
Jag misstänker att Pyret helt enkelt reagerar på att Polarn så totalt tagit mamma i beslag och använder sig (omedvetet, inte beräknande) av samma taktik som hon sett Polarn köra med, för att få sin tid med mamma. Jag förstår henne. Nu är det väl viktigt att ge henne extra tid då, utan att göra Polarn avundsjuk.
Föräldraskap är fasiken rätt knepigt.
Kommentarer