Apropå att Stephan Einhorn skrev en debattartikel i Aftonbladet om att det inte finns någon som helst forskning som kan stödja påståendet att barn skulle ta skada av att bli curlade, tvärtom så finns gammal-som-gatan-forskning som visar att stark anknytning är otroligt viktigt för att barn ska växa upp till starka och stabila individer.
Det fick mig att tänka på att det är lite intressant att det just nu härjar två starka åsikter för att kritisera föräldrar:
1. Dagens föräldrar curlar sina barn. De passar upp och står ständigt beredda att tillgodose deras minsta önskan till dess att de blir små vedervärdiga monster utan vett och fason.
2. Dagens föräldrar är egoistiska vuxna som sätter barnen bakom skärmar allt för ofta, för att få tid för sig själva, och de lämnar barnen vind för våg för att sitta bakom sina egna skärmar så att barnen aldrig upplever att de blir sedda eller uppmärksammade av sina föräldrar.
Vänta.
Är det bara min evidens/fakta/vetenskaps piskade plugg-hjärna som kom att tänka på att de där två påståendena inte riktigt går att förena.
Om dagens generation föräldrar curlar sina barn och ständigt passar upp på dem, så kan de väl inte rimligtvis samtidigt bara trycka ner barnen bakom skärmar, själva sitta och slösurfa och vara fokuserade på att i första hand tillgodose sina egna behov?
Eller?
Kan det, kanske, möjligtvis, lite grann, vara så att dessa två kritiska ståndpunkter om hur föräldrar gör fel, bara är det nuvarande påhittet för att kritisera föräldrar?
Eller kanske dagens variant för att förklara det som redan gamle gode Sokrates pratade om; hur dagens ungdom var slöa och ouppfostrade.
Eller ett sätt för föräldrar som känner sig lite otillräckliga, vilket de flesta föräldrar gör, att kunna höja sig själva för att "så där gör i alla fall inte jag".
Jag vet inte jag, tanken fick mig i alla fall att fnissa lite, och allt som höjer humöret är ju bra.
Kommentarer