I somras frågade Polarn flera gånger var jag skulle, när hon hade sommarlov.
"Till jobbet." svarade jag.
"Var är det?"
"På sjukhuset.", blev nästa svar, vilket hon också fick se när de några gånger kom och hämtade mig.
Idag kom jag hem lite senare, mitt i arvsmassornas sagostund. Polarn frågade om jag hade varit på jobbet och jag svarade ja, trots att jag också varit och ätit middag/fikat med Ellegulle. Det är klokt att hålla det enkelt ibland, som när de små frågvisa avkommorna egentligen ska varva ner för att somna.
"De må bra nu?" säger hon då med en bekymrad min.
"Vilka då?" undrar jag i mitt standardiserade förvirrade tillstånd.
"De på jobbet, de må bra nu?"
"Men åh, ja, de mår bra nu." svarar jag till slut, och Polarn blir nöjd.
För efter lite letande i minnesbanken kom jag på att hon frågade i somras varför jag jobbade på sjukhus, varpå jag svarade att jag hjälpte människor som mådde dåligt att må bättre. Det kom hon uppenbarligen ihåg, den lilla sötnöten.
Nu var jag ju inte på det jobbet idag, innan middagen, utan på Plugga-jobbet, men kanske hjälpte jag någon att må bra med lite tentaplugg, så jag ljög nog inte.
Kommentarer