Mitt i tentaplugget kom samtal från förskolan; Pyret hade kräkts under lunchen. Även om personalen uppenbarligen försökte tona ner händelsen så vet man ju aldrig med kräks, en enstaka gång eller tonvis av kaskader att se fram emot?
Jag packade ihop och drog iväg för att hämta avkommor.
Det blev, peppar peppar, bara en gång. Så förutom att avkommorna utfodrades med smörgås, risifrutti, kaka och päron när vi kom hem, så ordnades en sista skördefest av vår lilla odling.
Sen hade vi full pysseleftermiddag. Jag vill inte skryta eller så, men man ser ju vem som har störst talang för att färglägga, men å andra sidan så är jag pinsamt fantasilös jämfört med arvsmassorna när det gäller leklera.
Med middag på grillen där hamburgare och pommes slank ner så vågar jag tro på att den där enda lilla spyan var något annat än magsjuka.
Men vi får väl se hur de två vab-dagarna går, ja alltså inte för mig, jag har tenta och kursstart. Glidare som jag är.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer