Polarn:
"Mamma, böj dej!"
Jag böjer mig ner.
Med en hand på min kind:
"Mamma, du e vackej."
Jag hittar inga bra ord, på grund av att hjärnan smälter ikapp med hjärtat, så allt jag får fram är otillräckliga:
"Tack hjärtat!"
Så ler hon och går därifrån, som om hon inte har gjort något särskilt alls.
Kommentarer