Inte vet jag om det rör sig om något sådant där dödligt förskolevirus, eller någon slags inflammation, eller om jag har kraschat in i den där berömda väggen.
Men dagens status är att jag har feber, svullna lymfkörtlar och en känsla av att någon har gått loss med ett baseballträ från midjan ner till knävecken.
Skitsamma vad det beror på, den akuta behandlingen torde väl vara den insats jag har företagit mig idag; sova, äta Alvedon och intaga soffläge. En försiktig prognos är att det verkar vara på väg åt rätt håll.
Den mer långsiktiga behandlingen skiljer sig såklart åt, beroende på uppkomsten av besvären. Fasiken, jag borde ta bättre hand om mig själv.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer