Fortsätt till huvudinnehåll

Pratglad.

Ingen kan väl påstå att pyret är den tystlåtna typen. Hon har länge haft många olika ljud, läten och oväsen för sig.
Som alla andra päron har vi spetsat öronen för att höra mamma (helst) eller pappa (det duger väl) och visst har det kommit mmmammma när hon är upprörd (det vill säga ofta). Papapapa drar hon också till med här och där. Men det är oklart om den lilla damen kopplar vem hon faktiskt ropar på.
Något hon kopplat en tid nu är att kisse är den där pipiga hårbollen hon jagar runt vår paradvåning. Titta nu kommer kissen! och pyret börjar fara runt med huvudet som en speedad uggla för att se var hon är. Ett tsssde-liknande ljud har hörts när katten dykt upp i synfältet.
Men. Igår var det en kisse i reklamen på tv. Pyret tittade, sken upp som en sol, vände sig om, tittade på mig och sa kristallklart: Tissssde!
Stoltheten vet inga gränser.
Samtidigt som vi snällt får erkänna vem som är mest intressant, och därför innehar högst status, i vårt hushåll.

Kommentarer

Anonym sa…
Gullunge! Det är så härligt när de börjar prata. Kram! /JL

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.