Fortsätt till huvudinnehåll

Hå hej med utvecklingsfas hundraelva.

Precis när livet med pyret har varit roligt och relativt lättsamt kommer en sån där jäkla utvecklingsfas igen. Den här gången handlar det visst om separation.
Pyret gråter om herr B.o.B. eller jag går ut ur rummet när hon tittar, eller om vi går in på toaletten och stänger dörren. Hon vill bli buren hela tiden. Hon kinkar med maten. Haha till buhu tar ungefär tre hundradels sekund. Hon vill inte riktigt somna på dagen. Nattsömnen är full av drömmar. Oförklarliga utbrott sker minst en gång i timmen. Alla försök att hjälpa till eller tillrättavisa slutar i ett episkt utbrott.
Och allt detta kom från ingenstans och började typ idag.
Men förutom det så är hon ju ett litet charmtroll. Som bara älskar att borsta tänderna. Tills man försöker ta ifrån henne tandborsten. Episkt utbrott. Suck.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.