Fortsätt till huvudinnehåll

Aaaaaaaaa Biiiinnggoooo!!

Ibland undrar jag hur jag ska få ihop det.
Livet.
Det kan ge mig lite panik.
Hur hinner jag med allt jag vill få gjort? Kommer jag ens få allt jag vill?
Hur gör andra egentligen?
Måste man göra avkall på något? I så fall, vad väljer man bort? Allt jag tycker är viktigt är ju viktigt för mig.
Just nu är en sån fas i livet, jag har lite panik, jag får inte ihop det, framtiden oroar mig.
Nu när pyret är här ska jag väl egentligen bara vara helnöjd med tillvaron, hur den än är och blir, men jag kan inte.
Det gör att jag inte bara oroar mig för framtiden, jag känner mig ego och otacksam också.
Usch. Att det ska vara så svårt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.