Våra åtta månader på BVC har ju varit en resa. Inte en positiv en utan mer som nån galen attraktion på Gröna Lund.
Från början.
Vi fick veta att vi inte kunde få hembesök som första besök, för de hade de inte tid med... Mitt i snöpinade vintern med värken från helvetet i de nedre regionerna var det snällt bara att pulsa iväg. Jag vet inte helt säkert men tror att det är för att spara på de nyblivna päronens krafter som man ska få hembesök den där första gången.
Andra missen var väl att vi fick veta att vi inte skulle få "vår" BVC-syrra förrän efter tre månader. Okej. Men att vi dessutom fick två olika innan den ordinarie var på plats kändes onödigt klantigt. Kanske hade det varit lite lättare att ha en syrra tillfälligt.
Tredje missen kom nu. Jag fick veta av mamma-kompisen att vår syrra M har slutat. Jaha...
Så här:
Under sommaren skulle vårt BVC ha enbart drop-in tider, så för vikt- och längdkontroll var det bara att dyka upp om vi så önskade, men vi skulle definitivt komma för åtta månaders kontroll nu i augusti. Vilket inte skulle vara några problem för vår syrra skulle jobba hela sommaren, hon började ju så sent på jobbet. Mamma-kompisen hade varit där för kontrollen för ett par veckor sedan och den syrra hon fick träffa då, inte M, sa att vår syrra hade slutat "visste hon inte det?" Nääääää.
Vi var på kontroll i måndags, jag påpekade för den som hämtade oss att vi egentligen skulle träffa M, men den syrran sa ingenting om att M inte jobbade kvar.
Hallå!?
Nu ska vi få träffa lite olika människor igen hade mamma-kompisen fått veta. Vad organiserat, tryggt och personligt det känns.
Ska man inte gå ut med information om att Er BVC-sköterska har slutat, ni kommer nu få träffa......
Jag känner att jag måste påpeka bristerna i hanteringen av oss som patienter nästa gång vi ska dit, för nu känner jag mig jäkligt besviken på vårt BVC Dit man ska vända sig för stöd och råd. Eller hur? Vi vet inte ens vem vi ska vända oss till.
Kommentarer