Fortsätt till huvudinnehåll

Prosit.

Vi har daglig filmvisning för pyret här hemma, YouTube visar två videos från Babblarna: Stompalong tut pling sång och Första låten och en video med Hippo and Dog som sjunger The lion sleeps tonight.
Inte vet vi varför hon är så löjligt förtjust i just dessa, ihärdiga försök med andra videos som YouTube ger förslag på får kalla handen.
Vid dagens visning kröp pyret snabbt fram till tv-bänken och tittade glatt upp mot tv:n på väggen ovanför.
Ett plötsligt och högljutt Prosit från pyrets far gjorde att hon sprattlade till likt en sån där sprattelgubbe och ramlade baklänges.
Om hon grät förtvivlat över att hon blivit så skrämd eller över att hon ramlat vet vi inte, vi vet bara att Hippo and Dog räddade situationen och fick henne att skratta igen. Att hon gjorde det (skrattade igen så snabbt) gjorde också att vi inte behövde skämmas över att vi skrattat så åt hennes reaktion. För det såg så roligt ut.
Jag vill också påpeka att vi snabbt var fram och tröstade, innan vi utnämns till Årets (omogna)Päron.

Hela debatten kring hurvida små barn ska titta på tv eller inte lämnar vi till dom som har såna där lättroade, lugna och nöjda barn, så fortsätter vi med yrväder hemma att göra precis allt vi kan för att hålla de små diktatorerna nöjda.

Kommentarer

Anonym sa…
Det kan vara så att ni fått en katt, inte en bebis ;) /MF

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.