Vargtimmen.

Varför ter sig saker så mycket större, mer skrämmande och problematiska så där mitt i natten?
När jag vaknar av ingenting, börjar tänka på en skitsak och den bara växer och tar sig helt orimliga proportioner. Sen ligger jag där, helt oförmögen att somna om.
Precis som skuggorna som ser ut som att monstret i garderoben har rymt blir till precis ingenting alls när morgonen gryr så blir skitsakerna, kanske inte till ingenting, men hanterbara lagom till frukosten.
Så är det alltid.
Så varför vet jag inte det i vargtimmen då?
Herrejisses människa, efter 38 år borde man väl ha lärt sig någonting.