Fortsätt till huvudinnehåll

Skräckfilm.

Hon satt och åt, det lilla livet.
Mellan tuggorna skrynklade hon ihop hela ansiktet och frustade genom näsan, skrattade åt vi-vet-inte-vad, vred sina händer och pratade med en guttural Gollum-röst.
Tankarna for iväg till Exorcisten och Omen.
Men det är inte bara vårt barn som beter sig som en besatt avkomma emellanåt? Eller?
Dessutom är de där filmerna inte på riktigt. Eller?
Eftersom vår lilla demon snart ska hälsa på vänner som ska bli föräldrar för första gången om något halvår, så hoppas jag att hon visar upp sig från en mer fördelaktig sida. Man vill ju inte skrämma upp människor i onödan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.