Greken gör de sista veckorna av sin GMU (grundläggande militär utbildning). Förutom att det verkar vara en större utmaning såväl fysiskt som psykiskt än man kan tro, och tuffare än vad gamla lumpen var, så slås jag av hur mycket likheter det finns med att vara förälder. Eller hur likt det är livet i stort förresten.
Hon berättar om hur hon tycker att det är spännande och roligt men också så utmanande att hon kommer på sig själv att undra vad det är hon har gett sig in på och att vilja ge upp.
Hon berättar om sömnbrist, att somna av utmattning, att sova med andra som stör.
Hon berättar om att behöva försöka komma överens med andra som inte gör varken som man ska eller som man vill.
Hon berättar om en kropp som får stå ut med mer än den vill.
Hon berättar om nödvändiga, snabba men inte så trevliga måltider.
Hon berättar om att kunna prestera trots att man är trött, sliten och lite förvirrad.
Hon berättar om att aldrig vara ifred.
Hon berättar om att inte hänga med i vad som händer i omvärlden och att brista i kommunikationen med andra.
Ja, det känner man väl igen.
Fast fyspassen är nog snäppet värre för greken än vad de är för mig så jag tänker på henne när jag gnäller över att bli flåsig på mina promenader, att barnvagnen är tung eller att polarn har blivit som sin syster och vill bo i Babybjörnen för att inte skrika halva dagen. För när det är en minut av lugn och ro kan jag äta nybakad banankaka och glo på något dåligt tv-program. Å andra sidan så är grekens tjänstgöring bara på tre månader.
Nåja, vi kommer nog båda se tillbaka på vår respektive tjänstgöring och vara lite stolta över vår prestation.
Kommentarer