Det där med att ha en syster börjar bli rätt intressant, kanske för att hon kan använda sin lite bossiga sida när det kommer till nya arvsmassan. När polarn skriker, alltså rätt ofta, kan pyret "påminna" oss om att det är läge för Bapp (napp; red. översättning). Hon har stenkoll på var systers Bapp är någonstans, så pass att när polarn började skrika på skötbordet i badrummet så hämtade pyret Bappen i soffan i vardagsrummet och kom och lämnade den till mig.
Hon har också börjat bli generös och ger syster sina för dagen mest värdefulla leksaker när hon sitter i babysittern. Självklart tar hon strax tillbaka dem, men ändå.
Det snacksaliga håller i sig och har nu utvecklats till ett behov av att briljera med sitt ordförråd. Det pekas och utropas genast när hon får syn på något hon vet vad det heter.
Jag utnyttjar det till max när det är dags att bråka lite på skötbordet genom att gå igenom halva djurriket och fråga: Vad säger katten/hunden/kossan/pippi/grodan/fåret/ugglan/hästen.
Hon utnyttjar det till max genom att be om mer så fort hon får något gott, be om att få sitta i knät på alla som kommer hit och erövra världen genom att deklarera att allt är min.
Den lilla människan vill också gärna visa att hon förstår samband, som att gå in i sitt rum och leta fram boken med vilda djur och bläddra fram bilden på pingvinen när hon ser en pingvin på tv. Det utnyttjar jag när jag sitter fastlåst och ammar polarn genom att skicka iväg henne och hämta prylar. Åh, har du Nasse! Men var är Ior då?
Fingerfärdigheten förbättras; hon kan nu för tiden lägga sina pussel. I alla fall när tålamodet finns där. Hon bygger också gärna Duplo och självklart gör hon det med noga planering där hon letar efter exakt rätt bit som ska sättas på exakt rätt plats. Självklart går också världen under med jämna mellanrum när något inte går helt enligt planen.
Rapport avslutad.
Kommentarer