Jag fick en guldstjärna i boken idag då jag lyckades att ensam få med mig båda barnen till bvc. Inte bara det, jag kom i tid, med torra blöjor och mätta magar.
Tadaaa!
(Applåder, beröm och hyllningar spank you very mucho)
Jag är stolt över min minimala bedrift, fast det kanske mest visar hur fattigt livet som föräldraledig är.
Eftersom jag helammar den här gången så har jag ju inget mått på hur mycket polarn får i sig, med pumpad mjölk i flaska och ersättning är det ju väldigt lätt att hålla koll på exakta millilitrar. Därför har jag undrat om hon får i sig tillräckligt, om jag räcker till liksom.
En viktkontroll visade att hon väger lika mycket vid 3 veckor som pyret vägde vid 7 veckor.
Jag kan nog sluta oroa mig.
Så dagens enda händelse på 20 minuter gjorde mig både stolt och lugn. Inte illa.
Kommentarer