Lättnad.

Jag vågar nästan inte säga det, jag vill inte riskera att sätta någon förbannelse över det men amningen fungerar.
Det har bara blivit små sprickor och sår vid några fåtal tillfällen och bara blödit en gång. Det gör inte ont längre heller, annat än sådär precis de första sekunderna.
Polarn fick ju någon fix idé om att bara kunna äta från sin högra sida, idag vågade jag prova den andra sidan igen och det gick ju utmärkt.
Jag är inte på något sätt vare sig flaskmotståndare eller amningsförespråkare, man ska göra det som känns bäst och det som fungerar. Barnet ska vara mätt och belåtet, det är allt. Men för mig känns det ändå väldigt skönt att det fungerar den här gången, som en lite revansch över mig själv.
Dessutom känns det skönt om jag slipper att krångla med att blanda ersättning, diska hundra flaskor och försöka lista ut om det finns möjlighet att värma de där jädra flaskorna någonstans varje gång man ska lämna hemmet.

Det är ju en också en liten tröst när magknipen slår till och min panik med den. Något fungerar och är lättare den här gången.