Jag måste säga att jag har haft tur som har träffat så fina människor. Såna som gör det där som är så svårt; som lyssnar när man behöver ventilera, berätta, gnälla och vara ynklig, utan att komma med pekpinnar, förslag eller råd. Såna som bara bekräftar, lyssnar och låter en gnälla av sig, för det är allt som behövs.
När man har gnällt färdigt blir allt det jobbiga, tunga, tråkiga, ledsamma eller svåra som nätternas skuggor på morgonen; klara, tydliga och inte alls lika stora.
Med lite ventilation inser man att det jobbiga inte alls är så jobbigt, att ens känslor är helt normala, att man vet vad som behövs, att man orkar lite till, att det finns lösningar på alla problem, att mitt i en känsla kanske man överdriver ibland och att det alltid blir bättre.
Jag är glad att jag har människor som låter mig vara ynklig i några minuter för jag tror helt och fullt på att man behöver gnälla av sig och få ur sig de jobbigaste tankarna och känslorna för att inte tappa förståndet. Gnäll fyller en viktig funktion och de som lyssnar på gnället och tar det för det odramatiska, vanliga, behövliga gnället det är, är ännu viktigare.
Ett riktigt stort, välfyllt påskägg till de som lyssnar.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer