Den fasen har redan börjat.
Pyret har bestämt sig för att 16 månader är en lagom ålder för att kunna klä på sig själv och går därför och hämtar byxor och tröjor som hon med stor möda försöker kränga på sig.
Nu är jag inte helt överens med henne och försöker lugna det lilla livet med att det är helt okej att inte behärska den konsten riktigt än, varje gång de obligatoriska utbrotten kommer när uppdraget misslyckas. Hon är dock gruvligt besviken när hon bara får in en fot i ena byxbenet eller en arm genom en ärm och bestämmer sig för att världen går under varje gång. Alla argument från min sida i stil med "Men mamma kan hjälpa dig, du behöver inte kunna själv ännu." bemöts med ilskna skakningar på huvudet och viftande armar.
Som tur är så börjar hennes protester bli lite kortare och mer behärskade, så när besvikelsen har lagt sig så hjälps vi åt istället att dra på byxben och ärmar.
Det är väl inte långt kvar tills när den där envisa, nyfikna härmapa till unge faktiskt kan själv. Hon är ju rätt duktig, om jag som är lite partisk, får säga det själv.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer