Den fasen har redan börjat.
Pyret har bestämt sig för att 16 månader är en lagom ålder för att kunna klä på sig själv och går därför och hämtar byxor och tröjor som hon med stor möda försöker kränga på sig.
Nu är jag inte helt överens med henne och försöker lugna det lilla livet med att det är helt okej att inte behärska den konsten riktigt än, varje gång de obligatoriska utbrotten kommer när uppdraget misslyckas. Hon är dock gruvligt besviken när hon bara får in en fot i ena byxbenet eller en arm genom en ärm och bestämmer sig för att världen går under varje gång. Alla argument från min sida i stil med "Men mamma kan hjälpa dig, du behöver inte kunna själv ännu." bemöts med ilskna skakningar på huvudet och viftande armar.
Som tur är så börjar hennes protester bli lite kortare och mer behärskade, så när besvikelsen har lagt sig så hjälps vi åt istället att dra på byxben och ärmar.
Det är väl inte långt kvar tills när den där envisa, nyfikna härmapa till unge faktiskt kan själv. Hon är ju rätt duktig, om jag som är lite partisk, får säga det själv.
Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...
Kommentarer