Morgonrutinerna tar lite längre tid nu, av någon anledning, fast vi vaknar samma tid som vi brukar. Okej, sen stressar vi kanske inte direkt, eftersom vi inte har någon tid att passa, men det känns lite som att världen där utanför dörren är fasligt långt bort.
Någon vill amma, sen ska någon annan äta frukost, sen ska man själv äta, sen ska blöjor bytas, sen ska tänder borstas, sen ska någon kläs på, sen ska någon annan kläs på, sen ska man klä sig själv, sen ska någon ammas igen, sen ska någon annan ha mellis, sen ska blöjor bytas igen, sen vill någon sova igen, sen vill någon.... Tick tack, tick tack.
Igår kom vi faktiskt ut och handlade, inte på affären här där vi bor utan vi lastade in alla kroppar i bilen och körde till City Gross.
Det rent absurda i att sitta bakom ratten i en, i sammanhanget, klyschig Volvo, prata med pyret om bilar, pippi, vovvar, kakor och nappen samtidigt som jag pratar med maken i baksätet via backspegeln, samtidigt som han tröstar polarn och jag ser barnvagnen i bakluckan, slog mig.
Det lite stressande i att: Nu har polarn ätit, klä på alla icke kapabla och dig själv och go-go-go så att vi hinner någonstans innan någon vill äta/sova/byta blöja, slog mig också.
Men det gick. Polarn har lugnat ner sig lite med maten, nu äter hon varannan/var tredje timme, vilket gör det lättare att få marginaler till att faktiskt komma iväg.
Jag får påminna mig själv om att det inte ens gått två veckor än, så vi behöver ju inte ha fått in några rutiner eller bemästrat situationen riktigt än. Vi får vara tvåbarns-rookies fortfarande. Fast det är skönt att få en liten glimt av att vi nog ska få till det här.
Eftersom det känns som att vi börjat landa lite och kan ge sken av att ha koll på läget så känner vi oss också redo för besök, respektive inspektion av arvsmassa. Men vi är förvirrade, utmattade och lite slöa, så vi säger så här: Alla är välkomna, men istället för att vi ska komma oss för att bjuda in så hjälper ni till genom att höra av er och föreslå en dag när ni vill komma förbi. Okej? Gör det lätt för oss, det är en otroligt välkommen gåva.
Kommentarer