Mim.

Mim: Som i min; att något är i personens ägo, respektive Im; som i thailändska för mätt.

Där har vi pyrets absoluta favoritord i en ganska imponerande mängd ord som bollas runt.
Mim som i min gäller tydligen allt. Varenda pinal hon råkar lägga blicken på, eller, ännu hellre, når pekas på eller sträcks fram följt av ett högt Mim! Hon övar flitigt på sina diktator-skills eftersom i stort sett allt som är mim inte alls är hennes. Var skulle hon ha fått stålars till en Samsung Note liksom? När hon däremot klappade mig på knät och sa mim mamma fick hon för en gångs skull rätt.

Mim som i Im nyttjar hon duktigt vid i stort sett alla måltider och mellanmål. Ett litet skak på huvudet, ställer upp matskålen på bordet, pekar på sig själv och säger: Im.
Korrekt min kära och trevligt att du känner så.

Förutom detta eviga habegär så rinner orden allt bättre, fler och fler blir tydliga och rätt uttalade och fler nya ord tillkommer.
Förutom att hon har kopplat ihop mim med mamma och några andra saker så verkar hon, i minimal skala, börja bygga meningar. I morse när hon krälade ner mot fotändan på sängen och jag frågade: Var ska du? så vände hon sig om, tittade på mig, pekade med nappen mot golvet och sa: Gå ner. Klart som korvspad.
Så det dröjer väl inte länge förrän bråken blir kryddade med lite argument. Det kan ju vara skönt att få något annat än uuuunnnnnggggg som svar på Vad är det? och Vad vill du? Samtidigt så snackar hon redan mer eller mindre oavbrutet, så det kan hända att det här bara är lugnet före snicksnack stormen.

På tal om lugnet före stormen så presenteras här bevis för att jag kom utanför dörren även denna dag (man får väl passa på medan man kan,  det lär ju bli sällan med ensamt ansvar för två monster)