När jag var liten ville jag så gärna vara vuxen, att fatta egna beslut, få bestämma själv.
Nu vet jag inte varför.
Som det lilla loket som kunde så har jag hakat på den tunga lasten och mantrat för mig själv Jag tror jag kan, jag tror jag kan, jag tror jag kan.
Jag kan inte.
Att vara vuxen och fatta egna beslut innebär att man måste fatta beslut man inte vill, som att inse att lasten är för tung för att få uppför backen och behöva lämna några vagnar bakom sig.
Det gör mig ledsen, besviken, uppgiven, tårfylld, arg och att livet känns orättvist.
Så är det inte, livet är varken rättvist eller orättvist, livet bara är.
Men ibland är det inte som man vill.
Det är depp-status i B.o.B.-livet just nu, även om besluten är vuxna och rätta, för just nu vill jag inte vara vuxen.
Nu vet jag inte varför.
Som det lilla loket som kunde så har jag hakat på den tunga lasten och mantrat för mig själv Jag tror jag kan, jag tror jag kan, jag tror jag kan.
Jag kan inte.
Att vara vuxen och fatta egna beslut innebär att man måste fatta beslut man inte vill, som att inse att lasten är för tung för att få uppför backen och behöva lämna några vagnar bakom sig.
Det gör mig ledsen, besviken, uppgiven, tårfylld, arg och att livet känns orättvist.
Så är det inte, livet är varken rättvist eller orättvist, livet bara är.
Men ibland är det inte som man vill.
Det är depp-status i B.o.B.-livet just nu, även om besluten är vuxna och rätta, för just nu vill jag inte vara vuxen.
Kommentarer