Nybörjarmisstag.

Jag visste inte att man skulle låtsas att allt var toppen.
Att man var pigg och översvallande glad med, på sin höjd, lite sömnbrist (det är det okej att gnälla över).
Att man fixade det här genom naturliga insikter.
Att det var skönt att vara hemma och bara vara.
Att man inte alls oroar sig.
Att man ska skratta lika gott varje gång någon träffar en lugn, glad eller sovande bebis och säger "det är väl ingen fara det här".
Att man ska låtsas som att man trodde att det skulle vara mysigt och härligt hela tiden (jag är blond förstår ni, då ska man vara lite naiv) och att det är därför man är lite chockskadad.
Jag är nybörjare, så jag visste inte.
Det kan jag ändra på om ni vill. Jag kan klistra på mig ett leende och säga att allt är bra, att hon är så lugn, att vi bara myser, att jag har fullt upp men så är ju tillvaron med en bebis, att jag inte hade en aning om att det kunde vara jobbigt.
Bry er inte om väskan som står packad där i hörnet, redo ifall att jag genomför mina planer att rymma.
Allt är så bra, jag fixar det här.