Fortsätt till huvudinnehåll

Bebismys.

Efter två timmars sömn under natten har klockan nu blivit två på dagen. Jag har ont i båda två äggstockarna, har hunnit äta två tuggor på en banan, druckit två koppar kaffe och pyret har skrikit i två timmar.
En dag full av tvåor.
En dag som dock brister i tålamod.
På tvåmånaderskontrollen sa både BVC-syster och doktor att vi skulle prova komjölksfri ersättning, kanske beror det magonda på det. Jag är beredd att prova allt. Doktorn var snäll och skrev ut ersättningen på recept redan under prövotiden så att vi slipper betala så mycket.
Nu hoppas vi på ett mirakel så att jag inte behöver riskera att brisera nästa gång någon nämner saker som föräldraledig; ja eller hur!? Det enda jag är ledig från är att uträtta saker med båda händerna eftersom pyret är tillbaka till att skrika sig hes, hostig, högröd och tills hon kräks om jag lägger henne ifrån mig.
Myser du med din bebis? Äh? Jag försöker, men det är svårt när hon kniper igen ögonen, skriker för full hals och blir stel som en pinne.
Det är så härligt den där första tiden, eller hur? Nej.
Jag älskar pyret bortom vett och sans, men just nu, när vi har ännu ett bakslag, är hon ett jobb jag vill säga upp mig från. Jag vill degradera henne till en fritidshobby.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...