Fortsätt till huvudinnehåll

Första gången för allt.

Idag skulle pyret och jag ut på äventyr.
För första gången skulle vi åka iväg, ensamma, med bilen.
Det kanske inte låter som några konstigheter men se där har man fel, det var en nervös färd. Vad skulle hända om pyret fick ett utbrott i bilen, medan jag körde, skulle jag kunna koncentrera mig? Hur skulle jag kunna släpa med mig allt? Om pyret skulle få ett av sina hysteriska utbrott bland kollegorna, skulle jag skämmas ihjäl? Om hon brakade loss i blöjan långt från närmsta skötbord, vad gör man då? Om hon äter och börjar storspy, hur löser man det?
Nej, det är inga stora bekymmer, det är situationer som löser sig på allra bästa sätt när och om de dyker upp. Men som med allt man ska göra för första gången så är det lätt att oroa sig och tänka för mycket.
Precis som det brukar bli så gick det dock strålande. Pyret skötte sig exemplariskt och charmade alla, jag kunde koncentrera mig bakom ratten och vi klarade oss helskinnade och vi fixade matning på främmande mark.
Vi är väl för duktiga pyret och jag, klapp, klapp på axeln.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.