Fortsätt till huvudinnehåll

Jädra retstickor.

Alltså för ett tag sen upptäckte jag att längst ner på min kropp så satt det små vinklade saker, som rörde på sig!
Med mammas hjälp kan jag greppa tag i dom, då kommer de minsann ingenstans. Men när jag sitter och tittar på dom och ska ta tag i dom själv så samarbetar inte mina nävar. De far runt lite överallt, ibland far de upp och slår till mig i ansiktet, gilla inte, men de vill sällan ner dit de ska.
Medan jag sitter där jag sitter och med den största koncentration försöker få nävarna att lyda så håller de där rackarna på och viftar åt mig!
Det gör mig så bövelens arg att mamma måste lyfta upp mig och gömma de där retstickorna.
Men vänta ni bara, en vacker dag så lyder mina armar och händer mig och då, då jäklar är hämnden min!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.