Fortsätt till huvudinnehåll

Små barn, små bekymmer.

Att få barn innebär en hel massa saker, men en av sakerna är att det plötsligt blir väldigt nervöst att genomföra saker som tidigare var allt annat än nervöst.
Fika. På fik. Inget jag behövt vara nervös för.
Men nu, oj.
Pyret och jag genomförde vår första fika på fik utan pappa idag. Vi började lite lätt med Å som tryggt sällskap och på fiket två minuter hemifrån.
Pyret fick en tjurig skrikattack, som man inte vill, som man varit nervös inför, som gör att man känner att man förstör den trevliga stund de andra gästerna försöker ha.
Det var ju jättebra!
Nu vet vi att vi överlever det också.
Imorgon höjer vi ribban, då ska vi åka till stan och frukostfika med vänner. Tänk om hon skriker på tåget eller fiket. Tänk om barnvagnen inte får plats på fiket. Tänk om hon mastodontbrakar i brallan.
Tänk om tänk om inte fanns.
Vi ska nog överleva morgondagen med, för vi är ju ett sjujädra team pyret och jag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.