"Blev det som du trodde?" frågar många nu.
Ja.
Eller nej.
Eller kanske.
Jag vet inte, jag tänkte mig väl inget speciellt, samtidigt som jag säkert föreställde mig allt.
Jag funderade på hur det skulle bli om hon föddes med en missbildning, om hon skulle få en sjukdom, men var inte beredd på att hon skulle ha ont i magen hela tiden utan att jag kunde göra något åt det.
Jag är för gammal och synisk för att ha gått omkring och trott att det skulle vara rosa moln och gulligull hela dagarna. Jag hade insyn i den mörka baksidan med förlossningsdepressioner och psykoser. Dessutom har jag i alla år sagt att jag trott att vara föräldraledig skulle vara rätt pestigt.
Men kanske hoppades jag att jag skulle ha fel, som alla sa. Depression och psykos slapp jag, men det pestiga finns där. Jag kände mig själv tillräckligt bra för att förstå att en tillvaro bestående av hushållssysslor, promenader, fika och byta blöjor kanske skulle vara lite för begränsad för just mig.
Så jag var beredd på att tillvaron skulle bli begränsad, men kanske var jag ändå inte beredd på att hon skulle behöva vara i famnen hela tiden vilket gjort att jag har gått på toaletten med henne på armen varje gång och levt på drickyoughurt och smoothies för att det går att äta med en hand. Lite naivt trodde jag nog att jag skulle kunna lägga henne ifrån mig när hon skulle sova och då passa på att se över mina grundläggande behov.
Möjligen blev jag positivt överraskad av att hon bara vaknar två gånger per natt och över hennes snabba utveckling.
Men annars vet jag inte riktigt hur jag ska svara på frågan. Tror man någonting om något man aldrig upplevt? Jag trodde nog mest att jag inte visste vad som väntade.
Inte trodde jag att så många skulle ställa den frågan, eller att vissa skulle ställa den med sådan haha-det-här-var-väl-en-chock-lilla-naiva-barnlösa-vän attityd.
Är det samma människor som berättar skräckhistorier om förlossningar när man är gravid?
Inte trodde jag att mamma-världen skulle vara så taskig.
Det var nog inte som jag trodde.
Eller jo.
Eller kanske.
Jag vet inte.
Ja.
Eller nej.
Eller kanske.
Jag vet inte, jag tänkte mig väl inget speciellt, samtidigt som jag säkert föreställde mig allt.
Jag funderade på hur det skulle bli om hon föddes med en missbildning, om hon skulle få en sjukdom, men var inte beredd på att hon skulle ha ont i magen hela tiden utan att jag kunde göra något åt det.
Jag är för gammal och synisk för att ha gått omkring och trott att det skulle vara rosa moln och gulligull hela dagarna. Jag hade insyn i den mörka baksidan med förlossningsdepressioner och psykoser. Dessutom har jag i alla år sagt att jag trott att vara föräldraledig skulle vara rätt pestigt.
Men kanske hoppades jag att jag skulle ha fel, som alla sa. Depression och psykos slapp jag, men det pestiga finns där. Jag kände mig själv tillräckligt bra för att förstå att en tillvaro bestående av hushållssysslor, promenader, fika och byta blöjor kanske skulle vara lite för begränsad för just mig.
Så jag var beredd på att tillvaron skulle bli begränsad, men kanske var jag ändå inte beredd på att hon skulle behöva vara i famnen hela tiden vilket gjort att jag har gått på toaletten med henne på armen varje gång och levt på drickyoughurt och smoothies för att det går att äta med en hand. Lite naivt trodde jag nog att jag skulle kunna lägga henne ifrån mig när hon skulle sova och då passa på att se över mina grundläggande behov.
Möjligen blev jag positivt överraskad av att hon bara vaknar två gånger per natt och över hennes snabba utveckling.
Men annars vet jag inte riktigt hur jag ska svara på frågan. Tror man någonting om något man aldrig upplevt? Jag trodde nog mest att jag inte visste vad som väntade.
Inte trodde jag att så många skulle ställa den frågan, eller att vissa skulle ställa den med sådan haha-det-här-var-väl-en-chock-lilla-naiva-barnlösa-vän attityd.
Är det samma människor som berättar skräckhistorier om förlossningar när man är gravid?
Inte trodde jag att mamma-världen skulle vara så taskig.
Det var nog inte som jag trodde.
Eller jo.
Eller kanske.
Jag vet inte.
Kommentarer