Nu när pyret mår bra igen så spurtar hon iväg i utvecklingen.
Pyret har hittat sina tummar, sina öron, sina tår och lärt sig att man kan greppa saker och dra dem till munnen.
Förutom ett utökat ljudförråd som sätts ihop till långa haranger så kan hon nu också smacka med tungan.
Hon vill hellre stå eller sitta i famnen än ligga ner och roar sig med att greppa mammas fingrar och bli uppdragen i sittande läge.
Hon ser längre och kan därför vara nöjd med att sitta i babysitter och kolla in morsan.
Nu är det skiftande nivå och kvalitet på förmågorna, men babysteps ni vet.
Dessutom är utveckling lite läskigt så ibland behövs extra mycket närhet, som att hon behövde sova i famnen i natt istället för sin egen säng. Det får hon självklart, ett litet pyre kan aldrig få vara för mycket i en varm och trygg famn, hon kommer få klara sig på egen hand tillräckligt mycket i framtiden.
Det är ju en sådan vansinnigt enkel ekvation; trivs hon med att ligga själv så får hon det, vill eller behöver hon vara i trygga famnen så får hon det. Om jag inte kan erbjuda min närhet till en liten människa som bara varit ute i världen en sådan kort stund så vet jag inte vad jag egentligen har för uppgift som mamma.
Kanske är det just närheten till den varma famnen som gör att hon utvecklas så bra.
Pyret har hittat sina tummar, sina öron, sina tår och lärt sig att man kan greppa saker och dra dem till munnen.
Förutom ett utökat ljudförråd som sätts ihop till långa haranger så kan hon nu också smacka med tungan.
Hon vill hellre stå eller sitta i famnen än ligga ner och roar sig med att greppa mammas fingrar och bli uppdragen i sittande läge.
Hon ser längre och kan därför vara nöjd med att sitta i babysitter och kolla in morsan.
Nu är det skiftande nivå och kvalitet på förmågorna, men babysteps ni vet.
Dessutom är utveckling lite läskigt så ibland behövs extra mycket närhet, som att hon behövde sova i famnen i natt istället för sin egen säng. Det får hon självklart, ett litet pyre kan aldrig få vara för mycket i en varm och trygg famn, hon kommer få klara sig på egen hand tillräckligt mycket i framtiden.
Det är ju en sådan vansinnigt enkel ekvation; trivs hon med att ligga själv så får hon det, vill eller behöver hon vara i trygga famnen så får hon det. Om jag inte kan erbjuda min närhet till en liten människa som bara varit ute i världen en sådan kort stund så vet jag inte vad jag egentligen har för uppgift som mamma.
Kanske är det just närheten till den varma famnen som gör att hon utvecklas så bra.
Kommentarer