Dags att börja fippla med stickor igen.
Dagens test var negativt.
Nu är det omgångens sista embryo som ska in någon gång nästa vecka.
Jag får lite panik.
Om det här inte fäster så ska det till en ny äggplockning, jag kan nog inte förklara hur mycket jag inte vill göra det.
Men jag kommer göra det, om det krävs, precis som att jag kommer göra så många insättningar som vi får.
Om det blir lika goda resultat på äggplockningen varje gång så kan vi få till en 15 embryon.
Känns ju som att något borde fästa.
Men om det inte gör det då?
Hur kommer vi må efter 15 försök, utan resultat?
Eller om följande äggplockningar blir dåliga, vi kanske bara får fram 2 embryon till.
"Tänk inte på det nu."
"Klart något kommer lyckas."
"Ta inte ut något i förskott."
"Tänk positivt."
Jag vet att det är välmening bakom alla fraser, men jag kräks på dom ändå.
Precis som jag kräktes på alla käcka tips innan utredningen, när alla skulle hjälpa oss att bli gravida.
Vilket var varför en liten del av mig blev rätt nöjd när vi fick resultatet på utredningen och jag kunde be alla med käcka tips att dra ditt pepparn växer.
För alla tips är också välmenande, men betyder, om ni tänker efter, "det är ert eget fel att det inte blir några barn vet ni", och oron man har att det inte kommer gå vägen bara borstas undan.
Med facit i hand fanns det inget vi hade kunnat göra, och inga av de tipsen och goda råden vi fick hade hjälpt. Jag hade kunnat slappna av tills jag var en skål av jello, det hade ändå inte blivit några barn.
Alla uppmuntrande fraser under den här processen undanbedes av den enkla anledningen att det finns en möjlig framtid där vi gjort 15 i sättningar och fortfarande står barnlösa, och än mer sargade.
Och jag är i min fulla rätt att vara orolig för en sån framtid.
Redan nu.
Inför insättning nr 5, och sista emryot i första av 3 försök.
Men ja, ni får gasta "vad var det jag sa" tills ni får syrebrist om det går vägen, ni får håna mig för min oro tills jag själv slutar andas om det blir ett barn, jag lovar.
Bara jag får må och tänka precis som jag gör nu.
Dagens test var negativt.
Nu är det omgångens sista embryo som ska in någon gång nästa vecka.
Jag får lite panik.
Om det här inte fäster så ska det till en ny äggplockning, jag kan nog inte förklara hur mycket jag inte vill göra det.
Men jag kommer göra det, om det krävs, precis som att jag kommer göra så många insättningar som vi får.
Om det blir lika goda resultat på äggplockningen varje gång så kan vi få till en 15 embryon.
Känns ju som att något borde fästa.
Men om det inte gör det då?
Hur kommer vi må efter 15 försök, utan resultat?
Eller om följande äggplockningar blir dåliga, vi kanske bara får fram 2 embryon till.
"Tänk inte på det nu."
"Klart något kommer lyckas."
"Ta inte ut något i förskott."
"Tänk positivt."
Jag vet att det är välmening bakom alla fraser, men jag kräks på dom ändå.
Precis som jag kräktes på alla käcka tips innan utredningen, när alla skulle hjälpa oss att bli gravida.
Vilket var varför en liten del av mig blev rätt nöjd när vi fick resultatet på utredningen och jag kunde be alla med käcka tips att dra ditt pepparn växer.
För alla tips är också välmenande, men betyder, om ni tänker efter, "det är ert eget fel att det inte blir några barn vet ni", och oron man har att det inte kommer gå vägen bara borstas undan.
Med facit i hand fanns det inget vi hade kunnat göra, och inga av de tipsen och goda råden vi fick hade hjälpt. Jag hade kunnat slappna av tills jag var en skål av jello, det hade ändå inte blivit några barn.
Alla uppmuntrande fraser under den här processen undanbedes av den enkla anledningen att det finns en möjlig framtid där vi gjort 15 i sättningar och fortfarande står barnlösa, och än mer sargade.
Och jag är i min fulla rätt att vara orolig för en sån framtid.
Redan nu.
Inför insättning nr 5, och sista emryot i första av 3 försök.
Men ja, ni får gasta "vad var det jag sa" tills ni får syrebrist om det går vägen, ni får håna mig för min oro tills jag själv slutar andas om det blir ett barn, jag lovar.
Bara jag får må och tänka precis som jag gör nu.
Kommentarer
Den där undersökningen sitter på kylskåpet, redo för nästa person som säger "slappna av" :)
Önskar det fanns en liknande undersökning för de som försöker bli gravida "au naturel", så de också hade något att trycka upp i fejjan på "slappna av så funkar det"- gänget.
Kram.