Fortsätt till huvudinnehåll

Blandad kompott.

Dagen började illa, katten skrek så det skar i hjärtat när hon försökte gå på lådan, så maken fick åka till veterinären.
Jag satt som på nålar och undrade vad som var fatt med mitt monster medan läraren skulle avtackas, och jag blev utsedd att lämna blomma och ge kram i mitt splittrade tillstånd.
Sen skulle jag få mitt slutgiltiga omdöme från sagda lärare, som var så fint att jag blev rosig om kinderna.
Jag blev lättad av att få höra att katten var okej, de misstänkte en inflammation i en kroppsöppning, vilket hon fick medicin och läskig strut runt halsen för.
Men så fick jag meddelat från annan lärare, som jag har ifrågasatt efter att hon har spenderat en hel termin med att förvirra en klass vuxenstudenter genom konstanta motsägningar och ändringar, att om jag ska kunna få MVG måste jag minsann skriva om min uppsats.
Och självklart följde instruktioner med om hur den skulle vara uppbyggd, som var totala motsatsen till vad hon gett för instruktioner innan.
Lärare har vansinnigt mycket makt, säger man emot får man straff.
Så nu sitter jag här och knappar, på en uppsats som är uppbyggd precis som det 20 tal uppsatser jag har skrivit de senaste 2 åren, vilket inte var vad hon ville ha från början.
Jag lär väl inte få bättre betyg för det eftersom jag ifrågasatte det hela nu med och gjorde henne upprörd.
Tänkte bara säga hej, innan jag knappar vidare.
Så hej.
Hur har er dag varit?

Kommentarer

Elenor sa…
21 dagar kvar till Indien =)
Snart kommer de snöööööö =)
Å sen blir de sommar så man kan sitta på en uteservering å dricka ööööööööööl =)
Puss puss min lilla smultrontass
B.o.B. sa…
Okej.
Jag kan hålla med om att man kan se fram emot många dagar i Indien.
Jag kan hålla med om att man kan se fram emot att sitta på uteservering och dricka öl.
Men smiley på att snart kommer det snö?
Nja...
Fast det känns tryggt att du håller fast vid dina glädjeämnen, jag vet var jag har dig vännen.
Puss puss.

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.