Katten, fortsättning.

Katten och vi spenderade gårdagskvällen hos veterinären.
Mediciner har inte hjälpt, och efter samtal till kliniken bad de oss komma in.
Akut.
För att efter två timmar få en veterinär som bättre förklarade vad som pågick.
Eller vad de trodde pågick.
Medicinen var bara utifall det kanske var en urinvägsinfektion, men de trodde att det handlade om en inflammationssjukdom i urinvägarna.
Så det var inte alls konstigt att hon inte blev bättre av de piller jag brottas med katt-bläckfisken om två gånger om dagen.
För att utesluta att det inte rör sig om något annat som blockerar, som urinsten, eller tumör, ska vi iväg till doktorn för ett ultraljud ikväll.
Annars finns det tre utgångar:
Det läker ut av sig själv inom några veckor.
Det läker ut, men kommer tillbaka lite då och då.
Det går inte alls över.
I vilket fall som helst så finns det ingenting doktorn kan göra åt saken.
Stackars mattes monster.
Under tiden sitter hon på lådan, konstant, och kvider.
Jag hoppas det går över, jag hoppas det går över, jag hoppas det går över....
För doktorn nämnde också lite försiktigt att för de som det inte går över på, så leder det till att ägarna tar det svåraste beslutet man behöver ta som djurägare.
Ibland finns det goda anledningar till att vara lite B.o.B.