Fortsätt till huvudinnehåll

Fortsättning följer.

Medan jag bannar mig själv för att jag lät mig luras till att hålla tyst av en elak, elak människa så har vi fått goda, dåliga nyheter.
Katten fick åka till veterinären för sitt ultraljud idag.
Tyvärr har allt hennes springande på lådan gjort att blåsan var för tom för att doktorn skulle kunna ta något urinprov, och kunna få en riktigt bra bild.
Kattens tappra kamp, och goda försök till att härma en ål, gjorde inte proceduren lättare.
Men hon var ändå ganska säker på att se urinsten.
Det är ju dåliga nyheter.
Men bättre nyheter än den där inflammationssjukdomen, för det här går det att göra något åt.
Om det är den ena sortens urinsten så hjälper specialfoder snabbt och enkelt.
Om det är den andra sortens urinsten så hjälper en operation.
Medan den där inflammations historien kunde bli ett evigt problem som inte fick att göra ett skvatt åt.
Så goda, dåliga nyheter.
På torsdag morgon blir det fortsättning, då ska hon in på nytt ultraljud, med urinprov, för att fastställa vilken sten-typ hon har.
Om hon inte är kissnödig då, så får hon stanna hos alla snälla pojkar och flickor på kliniken tills hon är det.
Vi har redan börjat med fodret, i fall att, och det gick hem hos alla damerna här hemma.
Ordentligt.
De kastade sig över skålarna.
Den enes lidande, den andres bröd... Eller nåt.
Jag hoppas att det hela är över snart, för jag gillar bättre att ha de små lurviga svansa omkring mig när jag delar ut god mat, än att vara den där elaka som plågar Katten.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän